onsdag 16 juli 2008

Bussarna går visst igen!

Efter ett antal glas självförtroende i magen och polaren som sprang runt och hoppade på bilar (doktorn sa att det är helt normalt beteende) så var det dags att åka hem. Men vem, med förnuftet i behåll, tror att tunnelbanan fortfarande går klockan halv tre en tisdagnatt? Me, that's who! Men jag hade ju fel. Så vi började gå. Precis när det var dags för min polare att vika av hem till sig, och jag hade börjat att acceptera tanken att jag skulle spendera de kommande två timmarna åt att gå hem, så kom det en buss! Så jag utbrast jag i stor förvåning "ey, det kommer en buss" men detta var en speciell buss, så jag utbrast i ännu större förvåning, men också en gnutta lycka "ey, det är ju min buss ju" sen var det bara att kuta efter bussen, som ju var min räddare i nöden, så jag ropade åt min polare "jagmåstetadenhärvihörshadetbra" och han svarade "aamenduringmigimorrnsåkanskevikanhittapånåt" och jag svarade "aavisstvihörs" och sen kutade jag efter bussen. Det kändes ju dock som att jag sprang i två timmar, istället för att gå, vilket sög. Men efter noga betänkande så insåg jag att jag bara sprang kanske 20 meter, och det kan ju knappast ha tagit två timmar!

Inga kommentarer: